Nils Rosén von Rosenstein skrev världens första lärobok i Pediatrik.

Köp första upplagan i nytryck - endast 280 kronor, inkl moms och postavgifter. Klicka på bilden för att beställa boken.

Nils Rosén von Rosenstein (1706-1773), bland annat livmedicus och professor I medicin och botanik vid Uppsala Universitet, benämns ofta som "Pediatrikens Fader" tack vare sitt unika verk om barnavård och barnsjukdomar - "Underrättelser om Barn-Sjukdomar och deras Botemedel". Boken utgavs första gängen 1764 som ett försök att minska dåtidens katastrofalt höga barnadödlighet. Boken fick en mycket stor spridning. Sammanlagt gavs den ut i 4 svenska upplagor samt 21 utländska på totalt 10 olika språk.

Nils Rosén von Rosensteins bok är fortfarande intressant, främst dä dåtidens kunskaper huvudsakligen grundades på klinisk iakttagelseförmåga och praktiska erfarenheter, som vi än idag kan ta stor lärdom av. Dessutom ger boken en bild av barnens levnadsvillkor I 1700-talets Sverige.

I den här upplagan presenteras Nils Rosén von Rosensteins lärobok från 1764 I sin helhet. Föra att underlätta läsningen har den gamla frakturstilen bytts ut till modern stil. Dessutom ges en kort inledning om barnens levnadsvillkor I 1700-talets Sverige samt om Nils Rosén von Rosenstein och hans lärobok.

Boken på 216 sidor kostar 280 kronor inkl moms och postförskottsavgift.

Beställ boken genom att skicka ett e-mail-meddelande till Martin Jägervall.

Nils Rosen von Rosenstein och hans lärobok i pediatrik.

Nils Rosén föddes den 11 februari 1706 I Sexdrega, en liten by I närheten av Göteborg. Hans fader, Erik Esbjörnsson Rosenius, var präst I den lilla byn. Modern, Anna Wekander, var prästdotter. Nils Rosén var näst äldst I en syskonskara på nio barn.

Folkskolor saknades I 1700-talets Sverige, yrkan svarade för huvuddelen av den utbildning som bedrevs. Såsom prästson hade Nils Rosén privilegiet att få gå I faderns skola. Vid tolv års ålder övergick han till gymnasieskolan I Göteborg, där han gick under tre år. Vid fjorton års ålder, 1720, flyttade han till Lund för att I enlighet med faderns önskemål påbörja studier I teologi, trots att han själv ville läsa medicin. Efter stöd från bland annat inspektorn på Göteborgs Nation I Lund, professor Anders Rydelius, påbörjade han sina medicinstudier I Lund 1722-23 utan att berätta något för fadern. Han hade emellertid svårt att finansiera sina studier, varför han tvingades flytta till Stockholm redan 1724. Där arbetade han som lärare och översättare samtidigt som han på fritiden fortsatte sina medicinstudier.

1728 fick han, efter rekommendation och trots sin ringa ålder samt det faktum att han inte hade en fullständig utbildning, tjänsten som amanuens vid den medicinska fakulteten I Uppsala. I samband med denna tillsättning presenterade Nils Rosén en liten avhandling med titeln "De usu methodi mechanicae in medicina", dvs "användandet av mekaniska metoder inom medicinen". Först vid denna tidpunkt berättade Nils för sina föräldrar om sin nya studie- och yrkesinriktning.

Innan han påbörjade sitt arbete som amanuens förutsattes han att göra en studieresa till ett flertal europeiska universitet och kliniker. Detta var helt I enlighet med dåtidens praxis, eftersom man vid den tiden inte kunde disputera I medicin vid svenska universitet. 1728 påbörjade han sin drygt treåriga Europaresa, den enda utlandsresan under sin livstid. Först besökte han bland annat Greifswald, Stettin, Berlin, Wittenberg och Leipzig. Sedan stannade han under nästan ett års tid I Halle, där han studerade medicin för Friedrich Hoffman, anatomi för Bass och Becker samt kemi för Stabel. Därefter reste han till Zacharias Platner I Leipzig, Christian Wolff I Marburg, Dresden, Cassel, Giessen, Frankfurt och Strassburg. I juli 1729 kom han till Geneve, där han stannade under nio månader. I Geneve fick han, förutom medicinska kunskaper, även träning I bland annat ridning och dans. Resan fortsatte därefter till Besancon, Turin, Lyon, Montpellier, Paris, Bryssel, Utrecht, Amsterdam, Haarlem, Leyden, Haag och åter Leyden, den dåtida medicinens Mekka, där han studerade för den store klinikern Herman Boerhaave. Nils Rosén disputerade, liksom Carl von Linné, vid universitetet I Harderwijk, där han försvarade en avhandling med titeln "De historiis morborum rite consignandis", dvs om medicinsk journalskrivning. Under hemresan till Sverige passade han på att besöka bland annat Bremen, Hamburg, Wiemar, Rostock och Lund. Han kom hem till Uppsala I mars, 1731, då han I praktiken påbörjade sin tjänst som amanuens.

Åren som amanuens var framgångsrika för Nils Rosén. Han blev bland annat erbjuden att bli professor  vid Lunds Universitet, som han dock tackade nej till efter att ha fått löneförhöjning I Uppsala. Senare fick Nils broder, Eberhard Rosén med adelstillägget Rosenblad, professuren I Lund. 1734 utnämndes han till assessor I Collegium medicum I Stockholm. Dessutom blev han kung Adolf Fredriks livläkare. 1738 gav han ut en liten lärobok I tillämpad anatomi, "Compendium Anatomicum", som länge var en oumbärlig kunskapskälla för svenska medicinare.

I hård konkurrens med Carl von Linné, fick Nils Rosén professuren I botanik 1740. Linné fick sedan professuren I medicin 1741. 1742 kunder Linné och Rosén byta sina professurer så att de fick den tjänst som de var bäst lämpade till. Under 1730-talet hade en viss spänning växt fram mellan Rosén och Linné. Efter utnämningen till professor fortsatte Nils Rosén initialt att motarbeta Carl von Linné, bland annat genom att stödja Linnés meningsopponenter. Men efter det att även Linné fått sin professur samt det tjänstebyte de båda gjorde, växte en varm och livslång vänskap fram.

Som professor I medicin började Rosén meddela klinisk undervisning vid sjuksängen, vilket inledde en ny era I den svenska medicinen, eftersom det var först från denna tid läkare kunde få hela sin utbildning inom landet. Dessutom inledde Rosén en upprustning av universitetssjukhuset (nosocomium), som återöppnades 1741. Nils Rosén var känd som en vältalig lärare, som stödde sin medicinska verksamhet på anatomi, fysiologi och framför allt klinisk observation och egna iakttagelser. Även hans kliniska arbete präglades av enkelhet och klarhet och hans terapi var I motsats till dåtidens sed enkel och logiskt motiverad utifrån dåvarande kunskaper. Han var den förste I Sverige som använde kinabark vid frossa eller malaria, som då var en realiteter även I Sverige. Ännu för inte så många år sedan användes Roséns bröstdroppar som består av 1 del pulveriserat opium, 1 del saffran, 1 del lakritsextrakt, 5 delar socker och 45 delar marsalavin, dvs 2 % opium. 1765 gav Nils Rosén ut ett dåtida FASS, nämligen "Hus- och Rese-Apotheque", innehållande recept och anvisningar för botande av de vanligaste sjukdomarna.

Nils Rosen var dock inte helt oomstridd I sitt eget hemland. Lindningen av spädbarn, som Rosen ger råd och direktiv om I sin lärobok, kritiserades t ex I hårda ordalag av en av Rosens egna lärjungar, David Schultz von Schultzenheim, professor I förlossningskonst I Stockholm: "Men föga hafva människor upphittat något mera skadeligt och onaturligt än att linda spädbarn. Barnens klädedräkt borde från deras första födelsetimma bestå av uti en skjorta, som är öppen baktil, och en liten flanels-tröja, hvilken hellre borde knytas igen på sidan än på ryggen, emedan knutarna då ej förorsaka ömhet och barnen påklädes lättare.". David Schultz talade sig även varm för profylaktisk tandvård, något som Rosen inte berörde I sin bok: "Tänderna bör skötas med mera aktsamhet. Mycket, om ej alt, skulle I detta mål kunna hjelpas därmed, at Barnen ifrån deras första ungdom, tilhöllos, at efter varje mål och även hvar morgon skölja sin munn med kalt vatten, och gnida tänderna med et rent kläde.".

Nils Rosen var en stor förespråkare  för variolation, en metod att skyddsympa med smitta från äkta smittkoppor, och utförde variolation I stor utsträckning. Metoden var inte ofarlig, vilket han själv bittert fick erfara då det sägs att både hans 3-åriga dotter samt ett fosterbarn dog efter en variolation. Trots dessa erfarenheter fortsatte han sin verksamhet och ympade bland annat hela den kungliga barnaskaran med gott resultat.

Rosen kvarstannade på sin professur fram till 1756, då hans uppgift som kunglig livmedikus, som han erhöll redan 1746, blev alltmer betungande. Dessutom började hälsan svikta på grund av njursten och reumatoid arthrit. Till efterträdare utsågs svärsonen Samuel Aurivillius.

1762, efter kung Adolf Fredriks död, adlades Nils Rosen under namnet von Rosenstein. Han hade erbjudits, men avböjt, denna ära redan 1748. Som släktvapen valde han en bild av en sten dekorerad med rosor och inskriptionen "Sine spinis", dvs "utan taggar". Dessa ord associerade möjligen till hans milda personlighet. Nils Rosen von Rosenstein avled den 16 Juli 1773, och begravdes I Uppsala domkyrka där man än idag kan se hans minnestavla. Namnet Rosen von Rosenstein dog ut med sonen Nils (1752-1824), som bland annat var kulturminister och ständig sekreterare I den Svenska Akademien.

Rosens lärobok om barnsjukdomar och deras botemedel

Vid 1700-talets mitt var barnadödligheten I Sverige mycket hög - 20-25% av barnen dog under det första levnadsåret, 30% dog före fem års ålder. Dessa fasansfulla siffror blev mer uppenbara för staten I och med att Tabellverket genom Pehr Vargentin, den svenska statistikens fader, startade sin unika statistiska verksamhet 1749.

1739 bildades den Kungliga Vetenskapsakademien, där Nils Rosen var medlem från början. Denna sammanslutning tog tidigt på sig ansvaret för att sprida vetenskaplig information till allmänheten för att på så sätt förbättra folkhälsan. En rad åtgärder planerades från staten för att försöka minska barnadödligheten. Bland annat fick Nils Rosen I uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien att skriva en serie artiklar om barnsjukdomar I den svenska Almanackan, som då hade en upplaga på över 150.000 exemplar per år och en stor genomslagskraft hos den läskunniga befolkningen. Första artikeln skrevs 1753, den sista 1771.

1764 gavs de dittills publicerade artiklarna ut I bokform - "Underrättelser om Barn-Sjukdomar och deras Botemedel", världens första pediatriklärobok. Boken rönte stor uppmärksamhet och popularitet och har bidragit till att Nils Rosen von Rosenstein ofta kallas "Pediatrikens fader". Flera svenska upplagor följde liksom ett flertal utländska översättningar.

"Underrättelser om Barn-Sjukdomar och deras Botemedel" skrevs på svenska och med ett språk som gjorde den förstådd även hos den läskunniga allmänheten. Förutom ren sjukdomslära innehåller boken många praktiska observationer rörande allmän barnavård och hygien, uppfödning, mm. Flera av observationerna är gjorda av Rosen själv och berikas med åskådliggörande fallbeskrivningar. Dessutom hänvisar Rosen till iakttagelser och slutsatser gjorda av andra samtida läkare, vilket vittnar om ett stort nationellt och internationellt utbyte.

Innehållsförteckningen I den första bokutgåvan ger en intressant bild över 1700-talets sjukdomspanorama och genom de olika kapitlens sidantal I viss mån även en antydan om vilken hotbild de olika sjukdomarna utgjorde för barnen.

Den snabba spridningen I Europa samt alla vitsord visar att Rosens bok var och är ett värdefullt verk inom pediatriken. För dagens läsare ger boken en unik inblick I barnens levnadssituation I 1700-talets Sverige.

Nils Rosen von Rosensteins lärobok I pediatrik finns utgiven I nyutgåva.

I den här upplagan presenteras Nils Rosén von Rosensteins lärobok frän 1764 I sin helhet. För att underlätta läsningen har den gamla frakturstilen bytts ut till modern stil. Dessutom ges en kort inledning om barnens levnadsvillkor I 1700-talets Sverige samt om Nils Rosén von Rosenstein och hans lärobok.

Boken på 216 sidor kostar 280 kronor inkl moms och postförskottsavgift.

Beställ boken genom att skicka ett e-mail-meddelande till Martin Jägervall.