LÄKARE INOM NEUROPEDIA= TRIKEN

– AKTUELL SITUATION

·&nb= sp; Den svenska barn- och ungdomsneurologin och habiliteringen går mot en påtaglig brist på utbildade läkare under de kommande 10 åren.

·&nb= sp; Bema= nningen inom neuropediatriken är redan nu för låg. Minst ett 20- tal läkare ytterli= gare behöver snarast starta sin specialistutbildning.

·&nb= sp; Tidig rekrytering och stimulans till fortsatt utbildning i form av genomtänkt planering och möjlighet till fortbildning och forskning är nödvändig.<= /o:p>

·&nb= sp; Land= stingen och dess verksamhetschefer på barnklinik resp. barnhabilitering måste ta sitt ansvar= för att utbildningstjänster finns.

·&nb= sp; Prof= essurer i neuropediatrik behövs vid alla universiteten.

<= span style=3D'font-size:12.0pt;mso-bidi-font-size:10.0pt'>

En rapport från
Svensk Neuropediatrisk Förening (SNPF)

LÄKARE INOM NEUROPEDIATRIKEN

enkätundersökning 2003

<= span style=3D'font-variant:small-caps'>

I oktober 2000 publicerades utredningen ’Läkare in= om barn- och ungdomsneurologi med habilitering – en bristvara!’ Under första halvåret 2003 genomfördes en ny enkät bland neuropediatrikerna= i Sverige. Enkäten bestod av två bilagor – en bilaga 1, som riktade sig till medicinskt verksamhetsansvarig läkare vid de olika landstingsenheterna samt regionklinikerna, och en bilaga 2, som via vederbörande skulle distribueras till och besvaras av övriga läkare inom verksamheten. Samtliga bilagor skickades sedan till undertecknade för bearbetning.

Syftet med denna redovisning var att följa upp en del av de resultat och frågeställningar som redovisades i utredningen 2000.

<= o:p>

Enkäten besvarades av 30 enheter (varav Stockholm 3, Skåne-, H-, P-, X- och Y-lands= ting vardera 2). En enhet, neuropediatriken i D-landstinget, har inte besvarat enkäten trots flera påminnelser. Således måste det antas att detta landsting har vakanser i den neuropediatriska verksamheten.

Det bör också nämnas att i vissa fall samtliga frågor i bilaga 2 inte alltid besvarades, att i vissa fall uppgifterna beträffande tjänster respektive anställningsformer ej helt överensstämde, och at= t det sannolikt föreligger ett mindra antal ej inlämnade bilaga 2. Detta har tyvä= rr ej kunnat kontrolleras.

I samband med Svensk Neuropediatrisk Förenings (SNPF) årsmöte januari 2004 ombads medlemmarna att inkomma med synpunkter inom en månad. Endast ett par sådana inkom, och uppg= ifterna har ändrats i enlighet därmed.

Enkätdata

Kön och ålder

De 30 enheterna omfattade 143 läkare, 78 kvinnor och 65 män. Åldersfördelningen framgår av Figur 1.

Figur 1.

&= nbsp;

Anställningsformer

Totala antalet tjänster var 160. Beträffande dessa var 103 (64.4%) besatta, medan = 17 (10.6%) var vakanta, ingen vid universitetsklinik. Resterande 40 tjänster (25.0%) innehades huvudsakligen av vikarier under utbildning. Anställningst= ypen framgår av figur 2.

Figur 2.<= /b>

<= o:p>

<= o:p>

<= o:p>

<= o:p>

<= o:p>

Således var 71.3% anställda vid barnklinik eller kombinerad barnklinik/habiliteringsenhet med huvudsakligen neuropediatrisk = men i en del fall även ren pediatrisk verksamhet (vid universitetsklinikerna var det en uppdelning mellan profilering i neurologi respektive habilitering på vissa tjänster); 22.4% var anställda vid habiliteringsenhet med full habiliteringsverksamhet; BUP-anställning förekom i 0.7% med full habiliteringsverksamhet; i 5.6% var anställningsformen = ej angiven.

Följande kategorier innehade ovannämnda tjänster:

Specialister i neuropediatrik (110):   Öl/Böl                      90=

<= span style=3D'mso-tab-count:2'>                                                 =                                                                                               Al/ST 20

Ej specialister i neuropediatrik (33): Öl/Böl                      8

<= span style=3D'mso-spacerun:yes'>                                                                                                                                               Al/ST 25

<= o:p>

ST-läkare

Antal ST-tjänster som påbörjats direkt efter legitimat= ion med planerad utbildning i pediatrik och neuropediatrik: 13

Antal ST-tjänster med vidareutbildningsblock i neuropediatrik efter pediatrikutbildning: 28

Antal ST-tjänster med vidareutbildningsblock i neuropediatrik efter annan grundutbildning: 2 (allmänmedicin resp. barn- och ungdomspsykiatri)

Antal nyinrättade ST-tjänster sedan 1= /1 2000: 23

<= o:p>

En förändring av situationen beträffande tillkomst av ST-tjänster vid de 30 en= heterna hade skett vid 13 enheter av vilka 3 var universitetskliniker.

<= o:p>

Pensionsavgångar

Antalet pensionsavgångar de närmaste 5 åren uppgick till 20 och inom de närmaste 10 åren till 46.

Vidareutbildning, forskning, undervisning

<= o:p>

Tillgång till intern vidareutbildning angavs till mellan 0 och 48 dagar per å= r – vanligen 10-20 dagar. Det var ingen skillnad mellan landstingsenheter och universitetskliniker.

Tillgång till extern vidareutbildning angavs till mellan 0 och 20 dagar per år – van= ligen 5-10 dagar. Det var inge skillnad mellan landstingsenheter och universitetskliniker

Avsatt tid för forskning förekom vid 9.5% och för undervisning vid 23.9% av enhete= rna. Av universitetsklinikerna var det två, som ej ha= de avsatt tid för forskning, och en, som ej hade avsatt tid för undervisning.<= o:p>

Medlemskap i internationella föreningar

EACD (European = Academy of Childhood Disabilities) 13.5%

EPNS (European Paediatric Neurology Society)              19.9%

ICNA (International Child Neurology Association)           6.4%

Medlemskap i både EACD och EPNS angavs av 7 läkare, i EACD och ICN= A av 2, i EPNS och ICNA av 3 och i samtliga föreningar av 1 läkare.

Läroböcker och tidskrifter vid enheterna

Beträffande läroböcker (Figur 3) var Aicardi: Diseases of the Nervous System in Childho= od vanligast, tätt följd av Swayman: Pediatric Neurology. Enheterna hade från ing= en bok till samtliga böcker, vanligen två= . Tre universitetskliniker förfogade över två böcker vardera, och de övriga hade = tre eller fyra böcker.

         Figur 3.

Beträffande tidskrifter (Figur 4) var DMChN vanligast.

          Figur 4.

B&D (Brain and Development)<= /span>

DMChN (Developmental Medicine and Child Neurology)

EJPN (European Journal of Paediatric Neurology) – inkluderas i medlemskapet i EP= NS

JCN (Journal of Child Neurology)=

Neuroped (Neuropediatrics)

PN (Pediatric Neurology)<= /p>
SIPN (Seminars in Pediatric Neurology)=

Tre enheter, varav två universitetskliniker, hade ingen tidskrift. Beträffande = de två universitetsklinikerna hänvisade man till internetmöjligheter via respektive bibliotek.

Den vanligaste tidskriftskombinationen var DMChN och EJPN, och den näst vanliga= ste DMChN och JCN eller Neuroped.

Synpunkter på fortsatt rekrytering

En fråga om synpunkter på fortsatt rekrytering hade besvarats av 14/30 enheter= , av dessa endast två universitetskliniker.

Följande synpunkter kan nämnas:

·      = Tidig rekrytering – redan i början på pediatrikutbildningen.

·      = På länssjukhusnivå fler tjänster med kombinerad pediatrik/neuropediatrik.

·      = Behovet av tjänster inom neuropediatriken måste poängteras på alla nivåer, och

      sektionen, fr a styrelsen, måste engagera sig mer aktivt med information.

·      = En utannonserad ST-tjänst i neuropediatrik fick ingen sökande. Neuropediatriska tjänster

      måste gö= ras mer attraktiva så att arbetsbördan per tjänst reduceras.

·      = Vidareutbildning viktig. Bättre utbildningsplaner, som uppfyller målbeskrivningen, måste

      effektueras mellan länshabiliteringsenheter och universitetsklinikerna.

Professurer i neuropediatrik

F n finns en professur i neuropediatrik vid Drottning Silvias Barnsjukhus, Göte= borg (Paul Uvebrant), en i neurovetenskap vid Karolinska Institutet, Stockholm, tillika överläkare i neuropediatrik vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus (Hans Forssberg, som från 2004-01-01 också är prorektor vid Karolinska Institutet) och en adjungerad professor (20%) i pediatrisk neurorehabilitering vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus (Lennart von Wendt). <= o:p>

<= /o:p>

Sammanfattan= de jämförelse med utredningen år 2000

                                            2000                                    2003

Erhållna svar                     132                                      143
Kön (Kv/M)                       65/67                                   78/65

Åldersfördelning (%)

                      20-30 år   =      0      =                                   0

                      30-40 år   =      9.2    =                                  7.0

                      40-50 år   =      26.9                                     39.9<= o:p>

                      50-60 år   =      48.5                                     36.7<= o:p>

                      60-70 år   =      15.4                                     16.9<= o:p>

Vakanser                           19                                        17=

ST under utbildning         14                                          43

Pensionsavgångar

inom= 5 år                            14                                        20=

Pensionsavgångar                       =

inom= 6-10 år 33                                        26<= /p>
Pensionsavgångar inom =

10 år                                   47                                        46

<= o:p>

<= o:p>

<= o:p>

Kommentarer<= o:p>

V= id jämförelse med utredningen år 2000 besvarades den aktuella enkäten av flera individer. Det är också av intresse att se att könsfördelningen denna gång motsvarar den i pediatrik,

<= span class=3DGramE>d v s en viss övervikt för kvinnliga läkare.

Lokala variationer
Det är uppenbart att antalet ST-läkare under utbildning är ojämnt mellan de oli= ka landstingen och universitetsklinikerna i landet. Detta är mest påtagligt beträffande Östergötland, Skåne, Dalarna och Norrlandslandstingen med lågt antal. D-landstinget, som inte besvarat frågorna, torde också ha behov av n= ågra neuropediatriker.

Nuläge

Positivt är att i jämförelse mellan de två studierna antalet vakanser har minskat fr= ån 19 till 17. Antalet under utbildning i form av ST tjänst har ökat från 14 t= ill 43.

Framtida behov av tjänster inom neuropediatriken

Det verkliga behovet av antalet tjänster är osäkert. När det har varit svårt att rekrytera läkare har inte ansvariga drivit frågan om inrättande av nya tjänster. I Socialstyrelsens kartläggning 2003 av Barn- och ungdomshabilite= ringen, enligt bred definition av habilitering, har 20/21 landsting svarat och angi= vit 27 vakanta läkartjänster och ett behov av ytterligare 46 nyinrättade läkartjänster. Av brukarna har 17 % angivit att de efterfrågar ytterligare insatser av läkare.

Räknat på antalet a= ktuella vakanser samt pensionsavgångar inom 10 år behövs det inom denna tidsperiod minimum 63 specialister.

F n är 43 ST-läkare under utbildning, och med de 17 vakanta tjänsterna samt en beräknad pensionsavgång under de närmaste fem åren på 20 läkare kan det syn= as som ett överskott på 6. Emellertid skall de som blir klara inom 5-10 år täcka ytterligare 26 tjänster och behöver nu ha påbörjat sin utbildning i neuropediatrik. Då det tar i genomsnitt 7 år att bli specialist, måste fler= läkare snarast in i utbildningssystemet. En viss positiv utveckling har skett seda= n år 2000, men behovet av läkare inom neuropediatriken är fortfarande stort.

Tidigare utredning bedömde att på 3 fasta läkartjänster borde det finnas en ST-tjäns= t. Detta torde gälla om man har en bra fördelning med läkare kring 40-, 50- och 60-årsåldern. Har man en förskjutning i åldersperspektivet så att tyngdpunk= ten ligger mellan 55 och 65 år, som en del landsting har, är utbildningsbehovet= av ST-läkare större! Inom varje landsting måste långsiktig planering ske och g= öras i samverkan med verksamhetschefen inom barn- och ungdomshabiliteringen.

Vidareutbildning och forskning

Det var med viss be= svikelse resultaten beträffande möjligheter till intern och extern vidareutbildning = samt avsatt tid för speciellt forskning men även undervisning redovisades, =

bl a från flera universitetskliniker. Att två av f= em universitetskliniker inte hade fler än två av de tyngre läroböckerna i neuropediatrik är också ett observandum. Tillkomsten av ytterligare profess= urer i neuropediatrik vore önskvärd för att få en styrmekanism för den framtida neuropediatriska utvecklingen. Detta skulle också kunna vara befrämjande för vidareutbildning, rekrytering och regional samverkan.

Arbetsbelastning, rekrytering

Det finns inte riktade frågor om detta i denna enkät , men i frågan beträffande synpunkter på fortsatt rekrytering, rapporterades negativa effekter p g a h= ög arbetsbelastning. Svårigheter att rekrytera läkare till tjänster i landsting med redan ogynnsam situation är tydliga.

En förbättrad rekr= ytering baseras på att varje barnklinik bör ha en genomtänkt planering för läkare u= nder utbildning. Mentorskapet är väsentligt liksom normaliserad arbetsbelastning= och möjlighet till adekvat fortbildning. En tidig informati= on och rekrytering redan på med.kand.-nivå vore önskvärd.=

<= /span>

<= /span>

=

<= /span>

SAMMANFATTANDE SLUTSATSER

1.   Den svenska neuropediatriken har något förbättrad rekrytering jämfört med för 5 år sedan..

2.      Bemanningen inom neuropediatriken är fortfarande alldeles för låg.

     Antalet tjänster i förhållande till behoven är för få.

     Arbetssituationen för läkarna är oft= a tung och personligt pressande           <= o:p>

3. Inom 10 år uppstår en brist på minst 20 läk= are om inte motsvarande antal snarast påbörjar sin grenspecialistutbildning.<= /o:p>

4. Varje landsting måste ha 1 ST-tjänst pe= r 3 sluttjänster inom specialiteten barn- och ungdomsneurologi med habilitering= . De landsting, som nu har vakanser och en ogynnsam åldersfördelning, behöver snarast ytterligare ST-tjänster. Landstinget måste snarast tillgodose detta, och det är ett gemensamt ansvar för verksamhetschefen på barnkliniken och barnhabiliteringen. Samverkansnämnden i varje region måste tillse att man har f= löde för utbildningen inom regionen. Tidig rekrytering och stimulans till fortsatt utbildning i form av genomtänkt planering och möjlighet till fortbildning o= ch forskning är nödvändig.

5.   <= /span>Universitetens behov av medicinskt och vetenskapligt kompetenta företrädare inom specialiteten är inte alls tillgodosedda. Professurer i neuropediatrik behövs vid varje universitet.

Jönköping och Uppsa= la 2004-03-17

Jan Arvidsson                                            Orvar Eeg-Olofsson

Barn- och Ungdomshabiliteringen                      =                Neuropediatriska kliniken

Länssjukhuset Ryhov=                                                  =       Akademiska Barnsjukhuset

551 85 Jönköping                                                 =            751 85 Uppsala

Fax: 036-324340                     =                                        Fax: 018-6115853

E-mail: jan.arvidsson@lj.se                        E-mail: orvar.eeg-olofsson@kbh.uu.se