Denna specialitet bildades 1992 genom att de då befintliga behörigheterna i Barnhabilitering respektive Barnneurologi slogs samman. Specialiteten är fortfarande en påbyggnads-utbildning där pediatriken utgör grunden. Specialister i neuropediatrik arbetar vid barnkliniker på regions- och länssjukhus men också vid Habiliteringscentraler, som kan vara organiserade inom landstingens sociala förvaltningar eller inom sjukvården.
Vid regionssjukhus är det vanligt att specialisten arbetar antingen med barn- och ungdomsneurologi eller med habilitering. Vid länssjukhus är det som regel samma läkare som arbetar inom båda verksamheterna.
Barn- och Ungdomsneurologi är en grenspecialitet inom pediatriken och bedrives vid barnkliniker på likartat sätt som andra subspecialiteter. Mycket av arbetet består av utredningar av misstänkta neurologiska handikapp och bedrivs i intimt samarbete med neuroradialogiska, neurofysiologiska, neuropatologiska och neurokemiska enheter. Patienterna kan utredas och behandlas i sluten- eller öppen vård.  Viktiga patientgrupper är barn med epilepsi, mental retardation, ADHD/DAMP och annan neuropsykiatri, huvudvärk och hjärntumörer.
Habilitering har helt annan karaktär. Här dominerar inte utredningar utan ett långvarigt, multidisciplinärt omhändertagande av barn med kroniska handikapp. Habilitering bedrivs vanligen vid en speciell enhet, Habiliteringscentral, som oftast inte är placerad i direkt anslutning till sjukhuset. En fast patientgrupp är vanligen knuten till, “inskriven vid“, centralen. Viktiga diagnosgrupper är mental retardation, ADHD/DAMP, autism, cerebral pares, ryggmärgsbråck och andra rörelsehinder. Vissa patientgrupper omfattas av speciella lagar ( t.ex. Lagen om stöd och service, LSS) som ger utvidgade rättigheter. Det gäller framför allt barn med mental retardation och autism, men även barn med andra svåra och omfattande handikapp. Karaktäristiskt för en habiliteringscentral är det tvärfackliga arbetslaget, sammansatt av många kompetenser. Man brukar tala om att habiliteringen vilar på fem grundpelare, den medicinska, den sociala, den psykologiska, den pedagogiska och den tekniska. Arbetet bedrivs vanligen i öppen vård och det är också vanligt att terapeuter besöker barnen i hemmet, daghemmet eller skolan. Vid en del centraler finns också vårdplatser för pre- och postoperativ träning, temaveckor men även avlastning.